Mars 2001

Nr: 12

Bright Eyes (Sweden Rock Magazine) intervju

Questions: Mark Frostenäs
Answers: Wojtek Lisicki, Transcendental Protagonist från LOST HORIZON

Del 1 – officiellt publicerad:
(längre ner följer fortsättning, dvs. frågor som inte fick plats i den publicerade artikeln)


Det verkar som om bandet låg på is under några år. Varför? Kändes det inte rätt att satsa på Heavy Metal när genren var ignorerad i media eller vad var orsaken till satsning på andra band i andra genrer?

Highlander startades under 1990. Det var en underbar tid. En absolut Metal-kulm-period för oss på den tiden. Livet spelade luta - distad sådan. Vi gjorde många spelningar i förhållande till att bandet bara var känt i Göteborgstrakten. Det gick riktigt bra. Under perioden mellan 90-93 har vi hunnit spela in tre stycken "demos". Dock bara för det egna nöjets skull. Vem fan brydde sig om saker som bolag och kontrakt. Det enda som räknades var att spela. Så småningom åkte dock hela bandet till MI (Musicians Institute) i Los Angeles för att backa upp sitt intresse med kunskap och teknik. Alla åkte utom jag, med anledning av att redan samma år, ca ett halvår innan, startade vi, dvs. Micke Niklasson (nuvarande basist i Dark Tranquillity), Peter Weiner från Hellgoatsummoner :) och jag, LUCIFERION. Den dan jag hörde Morbid Angel var jag såld. 95 släpptes debutalbumet Demonication (The Manifest) på Franska Listenable Records. Många spelningar gjordes runt om i Europa. Efter ca ett års frånvaro började Högländarna att återvända hem. Vad de fann, var den bittra sanningen att heavy metalen var mer eller mindre borta från "tapeten" och att grungeskiten hade tagit over uppmärksamheten helt. Ett faktum vi riktigt hatade. Bondbögar med rutiga flanellskjortor spelande inälvsvridande-av-avsky hybrid mellan rock och allt möjligt annat. Fan vilken infektion! Vi startade dock Highlander igen i alla fall. NATURLIGTVIS! Gjorde en del spelningar med den delvis nya line-upen. Men efter ett tag rann det hela ut i sanden. Så småningom fann killarna andra musikaliska sysselsättningar. Martin t.ex.. hoppade in i Luciferion. Vår splittring 95 berodde inte direkt på medias diss eller brist på intresse hos oss, utan att folk i allmänhet inte tycktes vilja lyssna på Metal längre och man fick ingen riktig support från "omvärlden", därmed ingen motivation.

Jag kan mycket väl tänka mig att du inte kommer att uppskatta den här frågan, men vissa av de forna medlemmarna i Highlander har fått ett stort genombrott efter bildandet av ett annat band. Vad var orsaken till att det inte klaffade med de medlemmarna och hur mottog du deras genombrott? Trots att det finns få musikaliska likheter mellan er och dem så måste det trots allt känts lite som om "Fan. Det där kunde ha varit jag".

Att inte uppskatta frågan. Hade Du ställt den på annat sätt, så skulle jag inte alls svarat på den. Men jag vet att Dina intentioner inte är att skapa intrig eller irritera. Jovisst… några av de forntida medlemmarna från Highlander är… Jocke Cans, Stefan Elmgren och Patrick Räffling. Å, vad alla blir glada nu! "Då MÅSTE vi bara köpa skivan när den kommer". Sug röv! Steff och Patrick var med i det senaste skedet. Jocke var med från början. För övrigt, så var det han och jag som började spela ihop, ett bra tag innan Highlander startades. Den fullständiga biografin kommer att kunna läsas om på vår webbsida, där hela historiken kommer att bli beskriven i minsta detalj. Tycker bara det är helt irrelevant egentligen att nämna något om det nu, i början av vår karriär. Folket kan lätt få för sig att man försöker rida på en annans framgång och namn, och det skulle naturligtvis bli astronomiskt gråt-av-skratt-framkallande, med tanke på hurdan kosmisk bullshit det skulle vara. Ingen hjälp behöver vi. Ingenting kan stoppa oss. Som framgår i föregående fråga, handlade inte nedläggningen av Highlander om kommunikationsproblem inom bandet. Vi hade våra små tvister som alla andra, men inte mer än så. Det blev ett naturligt slut. Vad det gäller Hammer Falls framgång, så är det till största del bara att gratulera. Tanken Du frågade om - "Fan, det där kunde ha varit jag" har ingen grund i vårt sätt att resonera. Vadå, "kunde ha blivit jag" - vi har inte gjort oss förtjänta att vara där än. Sådan låg svartsjuka har inte vi inom oss. Ärligt talat, vi brukar i allmänhet inte hetsa upp oss på grund av saker, som karriär-supernovor eller annat, där upphöjning till skyarna med hjälp av den gråa massan (inklusive vissa medias representanter som likväl tillhör den) tycks vara en måttstock av storheten. Det som enligt oss räknas, är de representerade kvalitéer och värden av olika slag (och naturligtvis arrangemangsnivå - rent musikaliskt taget). Det är de som avgör vem som är vem, ingen djävla skivförsäljning eller vistelse i TV, som skitmånga band verkar inte ha fattat. (Klart, de vill naturligtviss inte fatta det). Och vad det gäller just Hammer Fall som frågan handlade om, så orkar vi inte engagera oss i nåt skitsnack. Vi har annat att tänka på. Personligen, så vet jag, att alla som känner mig, väntar sig att jag förr eller senare, skall mer eller mindre officiellt, uttala mig förnedrande om dem. Jag är fullt medveten om det och känner på mig det var jag än är. Förr i tiden skulle jag mycket gärna kunna dra till med nåt utan vidare. Nu tycker alla vi i bandet, att det är så djävla lågt att öppet snacka skit om andra band. Naturligtvis, om oacceptabla incidenter eller annat inträffar, så kommer vi inte att dra oss för åskframkallning. Den saken är säker.

Hur länge har kärnan i dagens Lost Horizon bestått och vad förde er samman?

Vad som förde oss samman var den ändlösa kärleken till Metal, samt vänskapen och gemensamma mål och åsikter. De sista åren har bevisat att om man inte gör det man innerst inne känner för, får man betala med att drunkna i misärens nästan ändlösa hav. Misär, är det mest frekvent använda ordet i bandet och vänskapskretsen. Misär är det som hittills har fyllt våra ådror med maximal ångest och hat. Ja, vi vet vad misär innebär. Hela bandet vet. Det är lätt att falla offer för de jordliga "epidemier" om man inte är på sin vakt. Deras säd infiltrerar sig i ditt system och du märker det inte förrän du redan är där. Men vi har vaknat!
Kärnan av Lost Horizon består av Christian Nyqvist, Martin Furängen och mig. Och det med tanke på rötterna, på ideologisk ekvivalens och generellt engagemang hittills. De nya warriors är Daniel Heiman/sång, Attila Publik/keyboards, och så småningom troligen även Fredrik Olsson/gitarr. Förhoppningsvis, så kommer alla de nya medlemmarna att smälta in i kärnan och bidra till skapande av en obrytbar helhet, som det i och för sig redan är.

Namnet Highlander är antagligen lätt för de flesta att associera till filmerna med Christopher Lambert i huvudrollen. Personligen tycker jag att det är ett passande namn på ett metal band - både slagkraftigt och mäktigt. Vad är orsaken till namnbytet och varför just Lost Horizon?

Vi var alla väldigt fästa vid namnet Highlander. Det är ju vårt förflutna. Första riktiga bandet. Pojkbandet. Vi tycker också att namnet Highlander är ett drömnamn för ett Metalband. Har alltid gjort. De Maio (Manowar) tyckte också att namnet var enastående - "Fucking great name!". Samtidigt som vi älskar själva filmen också. Den innehåller specifik magisk romantik (inte att misstolkas med någon illamåendeframkallande brud-kille romantik) och berör ämnen som ligger oss nära hjärtat. I regel är det inte många band som kan bära tyngden av (leva upp till) filmtitlar och annat stort. Vi kan. Tyvärr, när kontraktet var signat och skivan inspelad, kom det, av solsystemets storlek, miserabla meddelandet att vi tyvärr måste byta namn, med anledning av att det redan finns ett aktivt band med det namnet. Faktum är att, jag nån gång för länge sen kom i beröring med namnet Highlander i samband med nån tysk cirkus-akt. Nån Rock'N'Roll-skit med brinnande yxor av trä. Har naturligtvis aldrig brytt mig. Livets typiska jävlighet visade dock sitt inflytande även här. Visst fan var det just de som blev anledningen att vi behövde byta namn. Sex skivor släppta! Det var inget att snacka om… Jag tror att jag har analyserat och selekterat ca tvåhundra relevanta ord i samband med skapandet av det nya namnet. Av mastodontreduktionen, kvarblev det som vann våra hjärtans pris. LOST HORIZON. Det nya namnet innefattar det som bandet representerar. Själva namnet har en aning av kontrovers i sig i förhållandet till den optimistiska tanke vi förmedlar. Förklaringen är följande. Lost Horizon skall vara interpreterad som Once Lost Horizon, alltså den av andra, men delvis även oss själva, en gång förlorade horisonten, som vi bringar tillbaka, till dem som har förlorat den och letar efter den, och till dem som är på väg att loosa den. Once skrivs inte, alltså syns det inte, med finns alltid där.

Musikaliskt så kan man inte beskriva musiken som något annat än Heavy Metal med en glorifierande 80-talskänsla över sig. Det till trots så känns inte musiken passé på något sätt. Det som känns roligt är att man finner inspiration från både den amerikanska och europeiska metallen. Vilka band bör nämnas som största inspirationskällor?

Grymt att Du känner så. Det är precis så skivan bör upplevas. Gammalt och nytt kombinerat. Ja, 80-talet var bäst. Den sanna heavy metalens födelse och uppväxt. Då stilen var ren och oskuldsfull. En lycklig tid som kommer att vara ännu lyckligare nu. Nej, det vi gör kan inte kännas som passé. Asskicking vi utdelar musikaliskt, andan vi förmedlar och ämnen vi berör är alltid aktuella. Vissa grejer förändras inte (…så mycket). Dessutom har vi en helt fräsch approach. Andra band som inspirationskälla för dagens Lost Horizon, skulle omöjligt kunna specificeras. Personligen, numera när jag skriver låtarna, så finns det inte några andra bands "andliga" närvaro där längre. Det var länge sen det. Nu är det endast den egna magiska uppfattningen som är källan. Dessutom är det långt ifrån bara själva musiken och definitivt inte bara metallen som inspirerar mig/oss till att skriva musik. Det är mycket mer invecklat än så. De viktigaste ämnen som genererar inspirationen är saker som: samhörigheten med naturen och dess mystik och magi, existensens hemlighet, kompositionens och tonernas inverkan på människan och mycket mera.… För att specificera just för Awakening The World, så är det en samling av mycket starka intryck, upplevelser och analyser, som har påverkat våra liv hittills. Och beträffande de musikala influenserna/inspirationerna till just materialet på skivan, så jag kan bara säga att det är ett resultat av allt vi har varit i musikalisk kontakt med i vårt liv. Det mesta naturligtvis här är Metallens förtjänst. För att ge sakliga exempel, så skulle vi behöva klippa och klistra in ur tacklistan som är inkluderad på skivan, där ALLT är specificerat. Det skulle ta tre extra A4 sidor och Mark skulle riva ut håret ur skallen orsakat av ångestattack. Det gjorde han säkert ändå när han fick mina svar till intervjun. Allt kan i alla fall, vid intresse, studeras med hjälp av albumets booklett. Alla relevanta musikala, emotionella och tekniska aspekter från den i världen existerande musiken, har påverkat (och naturligtvis påverkar) våran stil. Några exempel: Heavy metallen gav/ger oss första kärleken till musiken, harmonin, tekniken, passionen, livsstilen, lyckan. Thrash metallen gav/ger oss tightheten och aggressionen i musiken. Death metallen, gav/ger mig starkare tro på mig själv, energin, kontrollen/kanaliseringen/adresseringen av hatet, friheten, avdramatisering. Black metallen, gav/ger mig en annorlunda mystik, erfarenheter från den mörka sidan, extremitet, mod. Trans, gav/ger oss kosmisk magi. Ambience, gav/ger oss ro. Folklore, gav/ger oss renhet och oskuldfullhet.

Våran drivkraft är bl.a. den ändlösa kärleken till musiken och artistiska expressionen. Makten att förändra saker och ting. Hjälpande och förenande av likasinnade. Att dela med sig kunskapen. Viljan att inspirera och hjälpa de som behöver det. Viljan att hjälpa andra att hitta likasinnade som förstår…

Om jag ska klaga på något med skivan, så är det att den känns lite kort med sina 43 minuter. Vissa av låtarna, som jag har förstått det, var skrivna för nästan 10 år sedan. Fanns det inte några mer låtar att tillgå eller var det ett medvetet drag - på vinylens tid fanns inte skivor längre än 45 minuter.

Att göra plattan så lång som den är, är en helt menad handling. Vi kommer alltid att ha åtta låtar på skivan. Intro, outro och mellanstycken betraktas oberoende. Att ha fler, känns som slöseri med material. Vem fan orkar lyssna på fler än så (lilla Mark kanske? :) ). Vi tycker att det är en perfekt längd, 40 minuter. Förutom Baskims (gamla gitarristen, nu teknisk rådgivare) "Autumn Rain", som vi för många år sedan körde, och som skulle kräva alldeles för mycket energi att anpassa till skivan med sitt helt opassande arrangemang, har alla Highlanderlåtar använts. Vad annars. Ingen tid får gå förgäves. Allt vårt arbete hittills måste dokumenteras. Naturligtvis, så går de nya låtararrangemangen inte ens att jämföra med originalen. Det har skett en obeskrivlig omvandling. Även om vi nu hade gjort nya låtar speciellt till skivan, så skulle det kännas helt fel. De här hör ihop med ett magisk band. De representerar en epok av vår skitungetid.

När man iakttar omslaget kan man knappast undvika att se krigsmålningarna. Imagen med andra ord. Hur viktig är den rent visuella upplevelsen av ett band för iakttagaren och varför har ni valt att tillämpa det? Är metal något man bara ska lyssna på?

Nej Du. Metal skall upplevas med alla sinnen. Det visuella är en megaviktig aspekt. Det skapar helhetskänsla och spektakulär mystik, och utstrålar makt. Det är en del av Metal. Band med jeans och svarta T-shirts är den värsta bonskit som finns. Vi avskyr det. Det att vi har målningar är något helt naturligt för oss, och det att det är krigsmålningar… – det är ju ett krig vi för.

Är det något vi kan förvänta oss även live samt vad kan vi förvänta oss av bandet i en livesituation. Dekorer, svärd, dansande nakna brudar, motorcyklar eller fem-sex killar som helt enkelt går ut på en scen och öser skiten ur stället?

Det sistnämnda är perfekt beskrivande av vårt tillvägagångssätt och blivande effekten därefter. Den kommer att raffineras och high-techas med tiden. Alla billiga kliché-b-lösningar undviker vi.
Visst fan har vi målningarna live. Vad annars. Vänta bara!

Det finns exempel på många musiker i band som bara är med i bandet för pengarnas skull. Enligt mig saknar sådana personer den rätta själen för musiken. Till frågan: Är det rätt att utge sig för att vara "metal" när man egentligen är en fjant?

Vad...tror...Du jag skall svara på det?! Att utge sig för att vara Metal är en väldigt kortvarig och byggd-på-sanden förklädnad. Är man en fjant, så kommer det att tränga igenom ens "Metal"-rustning med outhärdlig stank av falskhet och meshet, och kommer oundvikligen att komma fram vid varje "provtillfälle", även om rustningen är gjord av adamantiumstål. Såna nollor finns i alla stilar. Det värsta är att de förvirrar de unga med sin "tilltalande" form och att de förpestar allt som band som vi bygger upp. Ni som känner er berörda –korsa inte våra vägar! Det är ett råd!

Hur är man när man är metal? Kan man vara helt metal utan att ha musiken som livsstil?

Definitivt. Musik är bara en form av expression. Metal som Kraften, kan bli funnen överallt i under olika skepnader. Nyckeln till den är bl.a. innerst renhet, romantisk (dvs. magisk) livsåskådning, balans och harmoni inom sig själv (men även stormande tankar), insikt…

Omslaget är lite speciellt. I början drog jag paralleller till målningar som man kan se i Vakna (Jehovas Vittnens tidning). Ärligt talat. Bilden är full av detaljer och symbolik samt en ganska uppkäftig "Här kommer ta mig fan vi"-känsla. Kan du förklara. Hur viktigt är omslaget och dess symbolik för att förstå er musik och ert budskap. Vad är ert budskap?

Ja, ja Jehova hit och dit. Skribenter måste alltid monga till det - jävla Mark :) Jag passar nog på just här och understryker att allt jag säger (innebärande vad jag eller vi anser) har ingenting med någon religiös skit att göra. Ingen övergångsform av interpretering som New Age eller annat heller. Det är helt eget sätt att se saker och ting på.
Men tillbaka till frågan. Vårt budskap kommer att framgå av hela intervjun. Det är bättre att låta det framträda på detta sättet tycker jag. Intrycket Du får, att "Här kommer ta mig fan vi" är fullt befogad och berättigad. Det är precis vad vi gör. Här görs det saker, inte ödmjukt bes om nånting. Detta är ingen önskeklubb. Bara här, har Du exempel på hur omslaget reflekterar vad Lost Horizon står för. Målmedvetenhet, mod, kraft, övertygelse, bestämdhet… Förutom det representerar och förespråkar vi saker av högsta vikt, som: sanningen, vilken upprätthåller ens renhet. Lyssnandet till sin intuition, till vilken förtroende, och vars auktoritet måste man först bilda. Utveckling, som ger nya synvinklar och förbättring. Uthållighet och konsekvens, tack vare vilka övervinner man svagheter och strapatser på vägen till målet. Underhållandet av sinnet för upptäckandet och upplevandet - inte stagnation. Samt mycket mer… Men det viktigaste och bästa i livet är naturligtvis……………….maten :).
Ja, omslaget och symboliken är naturligtviss väldigt viktig för vårt budsak. Speciellt just för Awakening The World-skivans "tema", där vissa specifika ämnen betraktas. Albumet är byggd som en hel koncept. Varje slag, anslag, läte, ton, ord och tanke har blivit avvägd med an galningens noggrannhet i relation till medlemmarnas aktuella uppfattning om saker och ting beträffande livet och bortom, samt till själva musiken. Att skapa bästa möjliga ballansen. Tex. många delar av instrumentarrangemangen är gjorda "före sin tid", som här innebär att extremt liten hänsyn har tagits till medlemmarnas instrumentalistiska begränsningar. Anledning till detta är, att det enda som räknas är själva verket, dess resultat, där begränsningar är bara temporära problem som skall lösas för att nå målet. Alltså, absolut ingen kompromiss har "tillämpats" på skivan, med undantag av kanske bägge mixen (instrumental, samt helhets), som tyvärr var lite panikartade. Med hjälp av allas hundraprocentiga engagemang presterades även de mest, till synes omöjliga, bitarna av kompositionerna.

Här följer en beskrivning av omslagets symbolik.
En värld förd "bortom ljuset" - Jorden. Kostymfigurerna representerar själinfekterarna, styrande sina offer som marionetter och piskande de med hänsynslöshetens piskor. Dock är kostymerna mest symboliska - denna sorten finns i olika skepnader. Djurhuvuden är en förstärkning och understrykning av deras raffinering. Specifika, typiska symboler av vad människor föraktar, djur, har används för att göra budskapet tydligare. Virveln symboliserar en dimension av våran gemensamma "tanke" och väckelse, där strålarna är den utstrålande Kraften. Ormarna symboliserar lögner som frodas. Människorna symboliserar de utnyttjade och lurade offren, där ögonbindeln är deras förbländning. Och så vi…som bringar upplysningen… (där jag är snyggast! :) )

När allting i och runt omkring bandet verkar vara så genomtänkt, så är givetvis en fråga om texternas utformning ett måste. Kort och gott: vad behandlar ni i era texter på skivan?

Alla låtarnas texter har ett gemensam karaktär. De handlar om ett lyckligt tillvaro, som successivt omvandlas till total misär genom inverkan och påverkan av extremt negativa influenser av olika form, som genom bl.a. vilseledande, korruption, förvirring, indoktrinering, ruttenhet, skapande av skuldkänslor och rädslan, förpestar individen. (Även det självförödande människan "orsakar", beskrivs. ) Personen faller offer för lögner, dumhet, primitivism, blindhet, begränsning, svaghet, självdestruktion, dålig själförtroende, mållöshet etcetera, etcetera. Han faller i det svartaste avgrunden och vandrar i mörker. När han når botten hör han den innersta jagets röst, som med hjälp av Kraften bringar veckelsen. Veckelsen är en ny start. En väg tillbaka, som följs av redintegration, dvs. återställning av helheten. Individen blir aldrig densamma, men smärtan har gett honom styrkan - han ser, hör, känner, tänker och känner av bättre nu. De mörka erfarenheterna vänder han till sin fördel. Den ljusa kunskapen blandas med den mörka i en perfekt komposition. Han hittar den gyllene kombinationen. Den naturliga ballansen. Därmed harmonin och förståelsen. Därmed kunskapen och styrkan. Därmed poängen och sig själv. Och därmed lyckan.

 

Del 2 – Fortsättning, dvs. resterande, icke publicerade, frågor:

På tvålåtars CDn som kom för något år sedan gick det att läsa: Daniel Heiman - sessional divine vocals. Daniel var sedan med i bandet Conviction under en tid men är numera en del av Lost Horizon. Verkar lite struligt tycker jag. Kan Daniel ses som en av de drivande krafterna i bandet idag? (Då bortser jag givetvis från styrkan han besitter i sina lungor. Fan vad bra han är)

Ingenting är struligt. När de två låtarna spelades in var Daniel inte medlem i bandet.
Så här var det. När vi återförenades nu sist, började vi repa som besatta. Dock efter ett år började vi känna av sångens avsaknad. En kraftig sådan. Vi mindes, att det fanns En med en gyllene röst nånstans i de djupa skogarna i Boråstrakten. För länge sedan spelade vi på en fest med det band som han var med i då. Hans metalröst fick sin plats i minnesbanken. Han gjorde även lite annat som fick honom att bli mind, men det är för seppoloidiskt att nämnas här :) Vi använde oss av våra Sherlock Holmes kvalitéer och fann honom. Det var Daniel. Han gick med på att hjälpa oss med inspelningen av tre låtar. Dock bara två av dem blev av på grund av tidsbrist av olika slag. Vi ville naturligtvis ha honom som en permanent sångare men han var ju med i Conviction, så det gick inte. Senare omständigheter gjorde att han blev med i alla fall. Fast det hände inte förrän den instrumentala delen var mer eller mindre färdig, då han hoppade rakt in i studion utan att ha någonsin hört låtarna (förutom de två han hjälpte oss med innan). Han skrek av smärta som genererades där med min piska, men han satte det! O, djävlar, vilket gehenna han gick igenom. Men vilket jobb han gjorde! Precis som det hörs. Vad det gäller din andra fråga, så är ingen i bandet någon särskilt utstickande drivande kraft. Alla har maxat sina möjligheter och är en makt var för sig. Om det inte framgår på skivan, så kommer det definitivt att framgå live. Och vad det gäller just Daniel… - jo, han är grym. Naturlig talang.

Skivan är inspelad i diverse studios i Göteborgsområdet. Vad är orsaken till att ni valde att spela in skivan i mer än en studio och var ligger Metalking Domain?

:)))))))))))))))))) (Reser sig från golvet) - Metalking Domain… Ja, det kan Du nog luska ut själv :)
Att spela in hela materialet i en och samma studio skulle resultera i en garanterad plats på Lillhagens mest kända "instans". Och när det gäller mig som inblandad, då även alla andra parters tvångsdeportering. Men bortsett. För att göra ett bra studiojobb behövs tillämpning av några viktiga grundprinciper. Det går inte att vara tillräckligt objektiv när man suttit mellan samma väggar en längre period. Distansen är ett måste. Omväxlingen gör underverk. Tekniska skillnader är också av stor vikt. Olika studios lämpar sig bättre för olika moment, eller så är de begränsade, alltså otillräckliga. Sen, ju fler fräscha, objektiva öron desto bättre omdöme (på sätt och viss kan det naturligtvis vara förvirrande). Det är helt annan känsla att komma till ett nytt ställe. Svaren kommer av sig själva och arbetet flyter på. Det viktigaste är dock att vissa människor bör undvikas. Det finns de som har en förödande tendens att förpesta din artistiska entusiasm, suga ut lusten att genomföra idéer för att slutligen ge "råd" som man sen ångar.

Är ni själva nöjda med ljudet? Ska jag klaga på något konkret så känns, vad jag antar att det ska vara, slagkraftiga "Death" "Hail" "War's" (tänker då framför allt på t.ex. "Heart Of Storm") inte tillräckligt kraftiga för min smak. Kan i och för sig ha att göra med att jag är Blind Guardian-fetish och att de har världens främsta körararrangör i Hansi Kürsch.

De är tillräckligt kraftiga för ändamålet. Det var inte menat att det skulle vara tusenmannaarmé som hailade. Antalet "körare" är begränsat till fyra stycken, dvs. oss. Sen även om vi nu skulle ha velat ha det existentiellt-stort, så skulle man behöva leva med stressen att sen, live, kommer det att låta som en tandpetare jämförd med en galjonmast. Och det vill vi inte det skall göra. Dessutom, så finner jag det primitivt att utnyttja tekniska möjligheter till max på fel sätt. Bara för att nånting går att göra mer/större/kraftigare, betyder inte att man behöver göra det. Allt måste avvägas smakfullt.

I en tid när allt fler band använder keyboard som ett instrument som står mycket i centrum (Rhapsody, Stratovarius med flera). Själva har ni precis som bland annat Crimson Glory och Blind Guardian använt keyboard mer som ett "effekt instrument". Kommer det att ändras nu när ni har tagit med en keyboardist som fast medlem? Vem spelar för övrigt keyboard på plattan?

Vi älskar keyboards. De inför en magisk dimension i musiken som ändrar allt till det positiva obeskrivligt. Har alltid velat ha med det i Highlander. Dock, ingen har engagerat sig i det förrän nu. De ovannämnda bandens tillvegagång har ingen inverkan på det som sker i vårt band. Sättet de använder klaviaturinstrument är deras grej, dock för det mesta är det inget speciellt nytt. Rhapsody har naturligtvis fenomenala arrangemang här och där, men de påverkar inte oss. Vi spelar inte Power Metal förresten (inte inkluderande Crimson Glory vars "Transcendance" är fantastisk). Har inte specificerat (benämningsmässigt) vår stil riktigt än och det är inte säkert vi vill det heller. Men om vi nu skulle behöva beskriva det, så bör det snarare ses som en representation av värderingar än stil. Och det är True Metal.
Beträffande användningen av keyboarden i Lost Horizon, så begränsar vi oss inte på något sätt. Att det kan uppfattas mer som effektinstrument är nog en interpreteringsfråga. Det var i alla fall inte menat så riktigt. Sen får man inte glömma att jag är ingen keybordist. Syntarna jag komponerade är inte menade att vara förstaplansinstrument. Inte på denna platta i alla fall. Vår "nyvärvade" keyboardist Attila är en galen ungrare, vars skicklighet, om den inte används fullt ut, skulle vara ett brott mot naturen..

Användandet av artistnamn är inte heller något som ögat undgår. Ganska krångliga sådana. Orsaken till användandet av det? Tycker det är helt OK för du kallar dig inte för Joey Tempest :)

Det är inga artistnamn. Artistnamn är något för att folk ska komma ihåg en, på ett speciellt sätt, ofta även lättare än ens riktiga namn. Det kan man inte direkt säga om våra. Förresten, "namnen" vi använder på skivan är våra spirituella titlar och inga artistnamn. Är dock inte tänkta att användas i mediala sammanhang. Vi vill inte bli ansvariga för människors kvävanden vid uttalningsförsök :)

Sex, drugs and rock'n'roll är ett levande som bragt alltför många musiker en alltför tidig död. Hur är din åsikt om ovanstående uttryck?

Gammaldags skitsätt att interpretera frigjord levnad, som bara idioter och pöbel förespråkar. Vi har ingenting med sån "levnadsstil" att göra.

Sex - funkar väl, fast är överreklamerat och oftast råboring. (Verkar för resten vara en av Manowars huvudintressen. Fattar inte riktigt vad fan är det de sysslar med.

Drugs - artificiellt "hjälpmedel", looserskit för de otillräckliga.

Rock'n'roll - orkar inte ens bry mig.

Slutet

These was my words.